Paddling i kajak bland sälar i Stockhlms skärgård
augusti 2005
Tanken med kajakturen var att spana på sälar. Vad vi inte förstod var att det förmodligen gav sälarna en lika stor upplevelse - människospaning.
Bosse på paddelklubben och jag möts vid Fridhemskanotisterna, lastar kajakerna på bilen och åker ut till Blidös östspets. Medans vi sjösätter glider en far och dotter in i en tvåmanskajak. De utstrålar lugn och harmoni efter två veckor i Söderarms Skärgård. Dottern påpekar dock att endast två dagars sol var lite väl fjuttigt.
Vi glider iväg över Kudoxafjärden och fortsätter förbi det pittoreska Rödlöga och det skulpturala Norrpada. På Skrakfjärden blottar sig långa stycken obruten horisont. På Norrskäret i Röder stannar vi för natten.
Mitt på Skrakfjärden på väg mot horisonten
Efter en grötfrukost ger vi oss iväg och passerar Inner och Ytter-Tridingen för att landa på Norrgrund för en bensträckare. Det ligger i sälskyddsområdet som öppnade idag och varit stängt sedan 1:a februari. Norrgrund visar sig vara en vacker ö med prunkande blomsterprakt och härliga istidsskulpterade klippformationer som inbjuder till barfotavandring.
Norrgrund
I en koll med tubkikaren ser vi mänger med säl på låga bådor ett par kilometer bort. Fantastiskt.
Vi fortsätter ut till Rödberget där vi smyger iland för att titta på en grupp sälar som ligger på en grynna i närheten. Trots att avståndet är ca 300 meter och att vi bara försiktigt har stuckit upp våra huvuden så blir de skrämda och går i vattnet. Förmodligen därför att de kände vittring av oss.
De liknar en grupp delfiner när de simmar iväg. Plötsligt tvärvänder de och simmar rakt mot oss. De stannar först när de kommer fram till oss och tittar mycket nyfiket.
Att äta 7 kilo fisk om dagen och sedan ligga och sjunga på bådan kan nog bli lika trist i längden som att leva ett inrutat liv som människa. På något sätt upplever jag det som att det uppstår en ömsesidigt positiv kontakt.
Tanken med kajakturen var att spana på sälar. Vad vi inte förstod var att det förmodligen gav sälarna en lika stor upplevelse - människospaning.
Efter ett tag återvänder de flesta till bådan och vi paddlar sakta iväg. Det som sällan händer här ute på detta oskyddade vatten händer - det blir total stiltje.
Det dyker upp sälhuvuden överallt runt oss. Ibland flåsar det kraftigt bakom kajaken och när man vänder sig om dyker de med ett plask. Men oftast dyker de framåt så att den fläckiga kroppen exponeras eller helt ljudlöst genom att vinkla nosen rakt upp samtidigt som de sjunker ner i vattnet.
Jag är inte den som skulle banga om jag blev bjuden på sjöbjörnssafari till Eldslandet eller på sjölejonsspaning i Alaska men om man kan uppleva något liknande efter en dags paddling i Stockholms Skärgård så kan man undra varför inte fler är här.
En nyfiken årssäl kommer närmare och närmare och är till slut framme och nosar på våra kajaker. Den är t.o.m. nära att nosa på Bosses armbåge när han sitter alldeles still i kajaken.
Det är förstås lättare att pröjsa 400 spänn och åka hit med Cinderellas sälspaningsresa men i en sådan farkost får man nog inte några sälpussar.
När en ung säl nosar på kajaken plaskar en äldre säl på avstånd
med labben som för att säga - hallå där, nu får det räcka.
Från gänget på bådan kommer den märkliga sälsången som låter som vinande vind blandat med vargyl, grymtningar och brölande.
När fyra havsörnar slår sig ner på en grynna bortanför sälarna kan det inte bli bättre.
I berättelsen om Sinue, som är huvudskålsöppnare i det gamla Egypten, säger han "Låt klockorna stanna" vid mycket speciella tillfällen under sitt liv. Det här är ett sådant tillfälle i mitt. Det hela görs inte sämre av att det är en vardag då vi har tagit ledigt från våra jobb. Hur mycket värda är alla de där vardagarna som försvinner utan att lämna något minne efter sig? Genom att vara här ute känns det som om en trist lunch har förvandlats till en nobellmiddag.
Efter en lång stund bland våra nya vänner tar vi oss till Svenska Stenarna och tar en sällunch - sill. Dock med potatis och pilsner.
Utsikten från toppen av sjömärket på Svenska Stenarna är imponerande
Vi övernattar på Kläppen i Röder och pratar säl och andra upplevelser medans mörkret faller och ett åskväder drar fram på andra sidan Udd-djupet.
Soluppgång över Norrskäret i Röder.
På återfärden till Bromskär blir det vind snett framifrån och krabb sjö. Monotont men också meditativt flyter timmarna fram. Nöjda och trötta kommer vi till slut fram.
Hej hej
Matte Westerberg
Kort säl info
Gråsälen var länge ansedd som en nationell tillgång men när fisket ökade under 1800-talet ändrades inställningen till att betrakta sälen som ett skadedjur. Det infördes skottpengar som fanns kvar ända fram till 1974 då sälen fridlystes. Sälskyddsområdet vid Svenska Stenarna hade länge besöksförbud året runt men nu är det bara stängt mellan 1/2-15/8 som är sälens känsligaste tid. Det ger oss möjlighet att se dessa fantastiska djur. Givetvis ska man vara varsam när man färdas inom området för att störa så lite som möjligt.
Gråsälen är Östersjöns största säl. Honorna väger upp till 200 kg och hannarna upp till 300 kg.
Vi är privilegierade som lever i en tid då vi slipper jaga dessa ytterst vänliga djur.
En grupp sälar på Själberget utanför Dalarö i oktober.
En blåsig helg i mitten på oktober 2006 bär det av till sälarnas land igen. Denna gång till Själbergets sälskyddsområde utanför Dalarö, söder om Stockholm. Lekfulla sälar surfar bland bränningarna och glider över klipporna. Alfåglarna drar fram i små grupper, flockar med ungtärnor dyker ivrigt bland bränningarna och enstaka havsörnar sveper fram tätt över vågorna.
Den oroliga sjön gör att sälarna blir skygga och svåra att upptäcka i vattnet. Det blir i stället vågorna som bjuder på den största underhållning.
Sälspecialisten Olle på Naturhistoriska Riksmuseet berättar senare att man ser flest sälar på land vid lugnt väder som föregåtts av en blåsig period.
Speciellt på de ställen där det grundar upp bildar de ett faschinerande skådespel. Så länge jag paddlar är allt lugnt men så fort jag släpper paddeln för att fota tar vinden tag i kajaken och för den snabbt bakåt.
Soluppgång över Norrskäret i Röder. 
En grupp sälar på Själberget utanför Dalarö i oktober. 