Paddling i kajak bland späckhuggare i Tysfjorden
november 2005
|
|
Plötsligt kommer ett tiotal späckhuggare tätt brevidvarandra i full fart rakt mot mig. Deras flera ton tunga kroppar hoppar med lätthet upp ur vattnet. Sittandes i min kajak känner jag mig som en rumpnisse som av misstag har kommit in på isen under en hockeymatch. Jag gör allt vad jag kan för att komma ur deras väg.
Vissa idéer och utmaningar biter sig fast hårdare än andra. Tanken att paddla kajak i en norsk fjord och titta på späckhuggare på nära håll gick bara inte att bli av med. Sillen som förr fanns vid Island har simmat vidare till Norges kust. Det har gjort att samlingen späckhuggare kring Narvik har blivit en av världens största på ca 1000 djur. Mellan oktober till januari går de in i djupa fjordar. Nu skulle det visa sig att det inte var helt lätt att genomföra detta.
• kajakuthyraren i Narvik har bommat
• det kostar 7.000 spänn att frakta en kajak Stockholm - Narvik tor.
• det är bara ljust mellan kl 10 och 15
• de flesta som fick höra om mina planer skakade på huvudet och verkade tro att jag ville ta livet av mig. |
 |
Jag minns känslan när jag klev ur taxin utanför ett sunkigt backpackerhotell i Quito, huvudstaden i Ecuador. Det var min och min frus första stopp på en sexmånaders resa i Sydamerika. Rejält uppskrämda av historier om olika brutala sätt att råna turister. De skär upp fickorna med rakblad som de har tejpat i händerna. De rycker klockor och smycken av dig. Får de inte av en guldring så händer det att de knipsar av fingret. Tanken som fanns i mitt huvud var - aj, vad ont det kommer att göra när de sliter av mig mitt örhänge. Men, inget hände. OK, en kamera försvann en gång men vi kände oss aldrig hotade.
Känslan är den samma nu. Fy, vad otäckt det kommer att bli när den krabba sjön och de orkanliknande fallvindarna kastar ikull kajaken och starka tidvattenströmmar drar ner mig i det svarta iskalla vattnet.
Jo, visst måste man ha respekt för naturens krafter men det bor ju faktiskt folk där uppe så en turist borde ju kunna överleva en vecka i alla fall. |
 |
| Lösningen på transportproblemet fick bli en hopfällbar kajak. 9.500 spänn på blocket. Som hittat. Detta sinnrika plockepinn som en tysk uppfinnarjocke vid namn Klepper har knåpat ihop och vars design har varit oförändrad sedan 50-talet. Det är ju otroligt smidigt att få med sig packning och kajak utan att vara beroende av dyra transporter eller öppettider hos någon trist distibutör. Smidigt - tja. Jag vet inte om mina tonårsdöttrar hade valt det ordet om de hade sett mig när jag vinglade fram genom centralhallen i Stockholm med en enorm packning som jag rullade på några gnisslande hjul som jag hade satt på. |
 |
| Efter en natt på tåget har världen förändrats. Vi har åkt in i albinocowboyland och plötsligt så sitter de där. Orakade fetlagda män som berättar skoterhistorier i restaurangvagnen samtidigt som det börjar skymma utanför. Björkliden kl 12:25. |
 |
När det bär av nerför mot Narvik så är utsikten otroligt vacker.
En som jag stöter på i Narvik som heter Kettil berättar ivrigt om kajakpaddling bland späckhuggarna och han försäkrar att det är det bästa sättet som man kan se späckhuggare på. Känslan är otrolig eftersom man kommer så nära. Man kanske ser dem på 500 meters håll och i nästa stund så dyker de upp rakt framför en, säger han. De är otroligt snabba och rör sig över stora områden så det går aldrig att säga var de är.
Sillen, berättar han, går in i Tysfjorden för att gömma sig i djuphålorna som är ända upp till 700 meter djupa. Späckhuggarna som äter ca 100 kg sill om dagen skrämmer upp sillen till ytan där de kan äta den.
Han pratar om att det är bra att ha torrdräkt för då kan man hoppa i och simma med dem. När jag frågar om risken med att paddla kajak bland dem svarar han att det farligaste som finns i Tysfjorden är förmodligen de snabba ribbåtarna. Speciellt på helgerna när folk är ute och fyllekör. Jag vet inte om jag ska bli lättad eller inte. |
 |
| Buss ut till Skarberget vid Tysfjordens mynning. Jag lägger kajakpusslet och ger mig iväg. Det är en skön känsla att förvandlas till en lättrörlig farkost som tar sig in där de flesta andra går bet. |
 |
Jag paddlar ut till Boskapsön där några havsörnar cirklar runt och redan efter en halvtimme ser jag de första späckhuggarna. En flock på ca 10 djur som simmar in i Tysfjorden. De rör sig fort. De gör några ytliga kontakter så att deras spetsiga ryggfenor och översida på ryggarna sticker upp sedan är de borta någon minut för att dyka upp på ett nytt ofta oförväntat ställe. För att komma nära i kajak ska man ha tur eller lyckas räkna ut vart de ska så att man kan vara där före dem.
Som oftast när man tar sig för något så är det något oväntat som står för den största överraskningen. Skarbergets tvärbranta klippa som störtar rakt ner i vattnet är imponerande. |
 |
| Det blir inte sämre av havsörnarna som med tunga vingslag kastar sig ut från klippan för att leta upp något bättre spaningsställe. |
 |
| Det är mycket klart i vattnet och den kraftigt växande tången underlättar när man ska dra upp kajaken på land. |
 |
| I skymningen ser jag dem igen. Nu på lite närmare avstånd. |
 |
| Späckhuggare eller inte. Späckhuggare finns där det finns fisk. Där det finns fisk finns även fiskebåtar och ett gäng ribbåtar med späckhuggespanare. Jag vet inte vad jag hade väntat mig men det känns lite väl trafikerat det här. Något som lockar minst lika mycket är bergen. Jag tar en avstickare längre in i Stefjorden för att kolla in dem. |
 |
| En och annan vacker manet dyker upp. |
 |
Stetinden med sina 1391 meter stupar rätt ner i vattnet. Det brukar blåsa runt höga hus. I närheten av sådana här berg är vindarna minst sagt lynniga. Fallvindarna, som de kallas, kommer utan förvarning och byter riktning lika plötsligt.
En busschaffis berättar senare att berget har utsetts till Norges vackraste fjäll. |
 |
| På många ställen forsar vattnet ner från berget. |
 |
Morgon.
Regnet smattrar mot tältduken. Det är kolsvart ute men för att utnyttja dagens ljusa timmar har jag satt klockan. Med god vilja är det paddelbart mellan kl 8 och 16. När jag paddlar söderut för att runda Huløya är motvinden byig. Blytunga moln tuchar de snöklädda fjälltopparna. Däremellan lyser en strimma av ljus. Här och var står små stugor. De flesta vinterbommade. Vid södra udden slutar regnet, solen tittar fram och det blir medvind. Det går inte att se sig mätt på de enorma bergen. Längre in i fjordarna är det mer snö på topparna.
En gubbe som står och fiskar en röd fisk som han kallar för Uer berättar att späckhuggarna brukar komma in till honom vid jul men nu finns de nog vid färjan, säger han.
Norskorna som jag delar liggvagn med på tillbakavägen till Stockholm berättar att Uer är den godaste fisk de vet. Man ska salta den och låta den ligga i ett dygn i kylen. Sen kokar man den och äter den med kokt potatis utan sås. |
 |
| Mitt ute på Tysfjorden får jag syn på ett gäng späckhuggare som kommer från Haukøyfjorden och är på väg västerut. Jag försöker genskjuta dem. Efter ett tag dyker det upp fler. Nära land norr om Drag ser jag en stor måsflock. Sedan sker allt mycket snabbt. Det blir sillfest. Det kommer späckhuggare från fler olika håll. De hjälps åt att valla strömmingen till ett ställe. Därefter simmar de in och slår kraftigt med stjärtarna som förmodligen bedöver strömmingen. Därefter simmar de kors och tvärs och äter. Späckhuggarnas utandningsljud låter kraftigt och ångpelare skjuter upp. Jag hoppar till när ljuden hörs bakifrån eller då de dyker upp nära kajaken. Det luktar fisk med inslag av metall och vattnet glittrar av fiskfjäll. |
 |
| Det är säkert tusen trutar och en och annan havsörn som flyger runt utan att bli förföljd av trutarna. Allas fokus är på sillen. Borta vid Lill-Huløya är ännu ett sillkalas. Det är förmodligen sammanlagt 50-100 st späckhuggare i farten. Jag drar mig närmare för att kunna fota bättre. Plötsligt kommer ett tiotal späckhuggare tätt brevidvarandra i full fart rakt mot mig. Deras flera ton tunga kroppar hoppar med lätthet upp ur vattnet. Sittandes i min kajak känner jag mig som en rumpnisse som av misstag har kommit in på isen under en hockeymatch. Jag gör allt vad jag kan för att komma ur deras väg. Förmodligen är mina ansträngningar helt onödiga. Ett djur som är ett av de mest spridda däggdjuren i världen och har precision nog att äta sill styckvis skulle förmodligen aldrig av misstag krocka med en kajak och de det känns som om de medvetet undviker att komma alltför nära. Att cykla i en storstad är förmodligen betydligt farligare.
De föser ihop en nya sillboll, slår med stjärtarna och äter. Mönstret upprepas. Den rikliga tillgången på föda gör dem mycket ivriga. Gänget vid Lill-Huløya kommer i full fart eftersom det verkar finnas mer sill här. De lär kunna kommunicera med varandra på drygt två mils håll med ett avancerat språk med en frekvens mellan 0,5-100 kHz som vi människor uppfattar som vissel och klickljud.
|
 |
När sillfesten pågått ett tag sticker vissa späckhuggare rakt upp ur vattnet som för att säga - god fångst, andra ligger och verkar smälta maten nästan stilla med fenan lite på sned. Några gör glädjehopp rakt upp och landar på sidan. De är otroligt vackra och fashinerande och utstrålar harmoni. Och det bästa av allt är att inte en kotte syns till. Jo förresten färjan glider förbi. Fiskegubben hade rätt.
|
 |
| Det skymmer och innan det blir helt mörkt slår jag upp tältet på närmsta ö. Eftersom jag är en wannabee-äventyrare så tar jag fram en påse som det står "Real expedition food" på. Den klämkäcka sloganen "welcome to our restaurant" förmår dock inte lura min mage. Denna färgglada havregrynsgröt med smak som påminner om räkor är bara för mycket. Jag får satsa på sill i morgon.
|
 |
| Hinner bara sätta mig i kajaken innan de första ångfontänerna stiger upp. Ytterligare en grupp ansluter. De simmar sakta och när de dyker är de borta en långstund innan de dyker upp. De jagar på ett helt annat sätt idag. |
 |
Jag fortsätter norrut och mitt på Tysfjorden avslöjar en mängd trutar att några späckhuggare har hittat ett stort sillstim. Larmet går och späckhuggarna som jag nyss lämnade kommer hoppande i full fart. Ny sillfest. Fler trutar och örnar strömmar till.
Mycket nöjd med alla upplevelser drar jag mig iväg för en sista övernattning.
En tant vid busshållplatsen säger att området runt Tysfjorden är den absolut vackraste delen av Norge. Hon berättar också lyriskt om Svalbard och säger att det går att få billiga sistaminutenbiljetter dit från Tromsø. Jo, En sommarpaddling från Narvik till Tromsø och sedan en tripp till Svalbard vore ju något. Det finns fler äventyr.......
Hej hej
Matte |
 |
Kort späckhuggarinfo
Späckhuggarna är störst i delfinsläktet. Man skiljer på två typer. De som rör sig över stora områden och lever av marina däggdjur som t ex sälar och de som är mer stationära och har specialicerat sig på en typ av fisk. De norska lever av sill. Under höst och vinter uppehåller dem sig i det inre av Vestfjorden, Ofotsfjorden och Tysfjorden. Övrig tid är de ute till havs. De lever i samma flock hela livet och har ett avancerat socialt liv. De navigerar främst genom ett slags ekolod som bildar tydliga ljudbilder.
Syre kan de lagra i musklerna och troligtvis trycks lungorna ihop under de upp till 300 meter djupa dyken.
De väger 3-4 ton, blir 6-7 meter långa, kan simma i 50 km/tim och blir 30-40 år gamla.
Det finns inget känt fall där späckhuggare har attackerat människor. |
 |
Kort Tysfjordeninfo
Inne i Tysfjorden märker man inte av tidvattenströmmar. Däremot är nivåskillnaden två meter. Det är relativt skyddat mot vind och blåser det upp är det inga större problem att hitta ställen att gå iland på. Det som är farligast är förmodligen när man balanserarmed kajaken på de såphala klipporna för att komma upp över högvattennivån. God paddelvana och gott omdöme som vid annan vinterpaddling är fullt tillräcklig. Hjälpsamma förståsigpåares tips om nödraketer och torrdärkt tycker jag att man kan strunta i.
När jag var där i mitten av november var det ovanligt varmt. Man ska räkna med att det kan bli ett par minusgrader.
Jag hittade ett ställe där man kan hyra kajak vid Tysfjorden, typiskt. Kolla in www.orca-tysfjord.no Där finns även mataffär, hotell och ett ställe som anordnar späckhuggarsafari från båt. |
 |
Klepperinfo
Klepper Aerius 1, som har kufstämpel i Sverige men kultstämpel i Tyskland, är stabil som ett strykjärn. Eftersom den är lika stabil uppochner så är det svårt att göra eskimåsväng med den men det går om man tränar. Att sätta på någon sorts mjuka knästöd är nästan ett måste annars får man blåmärken.
Träskelett och duk är ett precisionsarbete av hög klass. Den går bra i vattnet även fast en högre för hade varit att föredra. Vid vanlig turpaddling så håller man samma fart som med andra kajaker. Vid vindar över 10 m/s blir avdriften ett problem eftersom den är stor ovanför vattenytan. Tyvärr så är ryggstöd och styrningen rena skämtet. För att få det att fungera så fick jag bygga om en hel del. På senare modeller är styrsystemet omgjort.
http://www.faltbootbasteln.de/ är en helt otrolig websida där man kan hitta alla möjliga kajaker som är byggda i samma teknik, sk faltkajaker, allt från vanliga till faltkajaker med ångmaskin eller de med bärplan och utombordsmotor som toppar 30 knop!
Avanza är svensk återförsäljare av Klepper. |
 |
