Portfölj
Kontakt

Berättelser från paddling i kajak

Paddling i kajak vid Lofoten
juni 2006

Som en fantasivärld hopplockad av Söderhavsöar, högalpina bergsmassiv, fågelberg, Sareks fjällvärld och hav upplever vi vår paddling vid Lofoten där storslagna naturupplevelser avlöser varandra och varje dag erbjuder nya oväntade överraskningar.

Bosse och jag lättar en lördagsmorgon från Stockholm och bilar mot Bodø via Sollefteå med kajakerna på taket. Vid Hemavan slår vi upp moskeselkåtan vid en stilla sjö med snöbefläckade fjäll som fond. Nästa morgon passerar som en roadmovie där vägen ringlar sig fram bland älvar, berg och ett och annat högfjällshotell där men fortfarande kan få sig en klassisk slottstek till lunch.
Bodø är säkert en trevlig stad. Det missar vi dock helt p.g.a. taskig planering. På mindre än en halvtimme var vi tvungna att ta ut pengar, pumpa däcken till kajakvagnarna, lasta av och packa kajakerna, köpa biljett till färjan ...... Försök inte att göra om samma sak. Vi hann med allt men när vi satt på båten mot Røst så var vi lite förvånade över att vi kunde lämna ifrån oss bilnyckeln till två helt okända personer som lovade att köra bilen till långtidsparkeringen om de fick en femhundring. Vi hittade dem på en bensinstation, och det verkar ju seriöst, men den ena pajsaren, Svein, verkade inte helt pålitlig. Ni får höra mer om honom senare.

Vedøya vid Røst.
Røstarkipelagen, som ligger ute i Atlanten knappt fem mil utanför själva Lofoten, med sina drygt 300 öar lämpar sig för den vane paddlaren. Vid hård vind kan man ta sig runt i en grund flad med ett gytter av låga öar och vid lugnt väder kan man paddla söderut till de större öarna och titta på fågelbergen.

Sillgrissla och lunnefågel.
Man kan läsa sig till att 1/4 av alla Norges sjöfåglar finns vid Røst vid några av världens största fågelberg. Lunnefåglar, Sillgrisslor, tordmular hälsar oss välkomna i mängder och deras rörande nyfikenhet är mycket charmig. De flyger i cirklar och sträcker ut sina simmhudsförsedda fötter när de saktar in för att titta på oss. Kommer de för nära blir de rädda och sätter en väldig fart med vingarna. Enstaka stormfåglar sveper fram tätt över vågtopparna med en pondus som en släkting till albatrossen har all rätt att göra.
På en plats som denna ter det sig egalt hurvida man har hunnit läsa morgontidningen eller inte. Att veta hur mycket klockan är skulle inte heller tillföra något. Utanförskapet med fåglarna och oförmågan att förstå deras småtrevliga diskussioner gör att man lugnt kan titta på utan att känna mig det minsta dum. Det här är en trivsam plats.

Bredstjärtad labb.
På de lägre gräsbevuxna öarna huserar småspov, strandskator, trutar, tärnor och labbar som har virtuosa flyguppvisningar. På en vandring runt en ö råkar vi hamna i ett par bredstjärtade Labbars revir som normalt häckar på den arktiska tundran. De attackerar i hög fart och viker undan i sista stund.

Djupfjorden på Moskensøya.
Att paddlande ta sig vidare till de andra öarna i Lofoten är inget att rekommendera eftersom "Moskenstraumen" en av världens starkaste tidvattenströmmar går där. Det ryktas att den kan ändra skepnad mycket snabbt och att stora båtar har sugits ner i dess strömvirvlar. Vi tar färjan över till det pittoreska Moskenes och fortsätter till Djupfjorden under en midnattsolspaddling. Längst in i fjorden finns några skärgårdsklippor och tittar man upp så är det som att befinna sig 2000 meter upp i ett grekiskt berg.
Fiskelägena vi stöter på är inga pittoreska turistbroschyrsidyller utan bara uppbyggda för fiskeindustrin där sopsortering verkar vara en främmande företeelse. När den gamla trucken är uttjänt tar man helt sonika och tippar ner den i strandbrynet till den gamla spisen, de trasiga näten och de sönderrostade järnbalkarna. Men förhållandet till naturen är ändå ödmjukt och när en verksamhet mitt inne i hamnen går i konkurs så är det ingen som misstycker att ett gäng med tretåig mås intar byggnaden och bildar koloni.

Stranden Buneset på Moskensøa kl 23.00.
Sportarenor, pyramider och katedraler ter sig som fjuttiga leksaker jämfört med de enorma bergsmassiven som naturen skapat längs hela Lofoten. Inne i fjordarna blir imponeringsfaktorn dubblerad eftersom bergen är på båda sidor. Maffigt, spejsat, otroligt är ord som vi hela tiden hör oss säga men ord eller bild kan aldrig återge känslan av att vara här på riktigt.
En lokal kvällspaddlare som paddlar förbi vårt läger vid Bunesfjorden säger "då må jag anbefalla att ni vandrar till stranden på den andra sidan berget"
Det är som att vandra in i en sådan där bild som gatukonstnärer knåpar ihop på tio minuter med hjälp av ett gäng sprejburkar. Solstrålar i ett brett spektra som speglar sig i vattnet bortom en av de djupaste sandstränder som jag sett. Allt inbäddat av i det närmaste lodräta berg som försvinner in i molnen. Den inkaledsliknande gamla stenvägen vittnar om forna tiders betydelse av transport tvärs över ön. En stensättning på stranden och ett stort bäckenben från en val är andra tecken på tidigare verksamheter.
En fiskare i Reine som snickrar på sin nyinköpta fiskebåt i glasfiber berättar att han ska iväg och forska på val, läs fånga, på ryskt vatten om de får tillstånd. Kommer han inte iväg blir det sejfiske under sommaren. Torsk fiskar de på vintern. Av de gör de bl.a. klippfisk, som torkas på klipporna och som har exporterats till Italien de senaste tusen åren. Torrfisk, torkat på träställningar tar de ner nu i juni efter att den har hängt sedan i februari. Den går att äta som snacks. -Jaha, skär man bitar med kniv då, frågar jag. Nä, man tar en hammare, får jag till svar.
Titta på bostadshusen, de två vita prickarna, vid bergets fot i bildens mitt för att förstå storleken på bergen.
En behaglig sydvästlig vind följer oss längs en meditativ kustpaddling längs till stora delar väglöst land vid Flakstadøya. Byarna ser man heller inte mycket av eftersom de är väl inbäddade bakom vågbrytare. Fritidsbåtstrafiken är i det närmaste obefintlig Längs hela Lofoten. Den här delen av världen är helt enkelt som gjord för paddling. Att det var så folktomt kan kan eventuellt hänga ihop med att det var ovanligt kallt när vi var där. 8° dygnet runt, samma temperatur som i vattnet.
Längs södra Vestervågøya passerar vi röda slipade granitklippor där öarna liknar Bohuslänsk skärgård och bergena bakom ser ut som bergen kring Machu Picchu.
Kraftig vind och olika vågriktningar river upp en spännande sjö utanför Ureberget. Här får vi emellanåt ta hjälp av stöttningar men när vågorna enas blir det härliga surfar. Bosses GPS toppar 15 km/h.
I Stamsund drar vi upp kajakerna på en flytbrygga som visar sig tillhöra ett vandrarhem som drivs av den egensinnige Roar som är en kopia av Jason Robards när han spelar banditledare i spagettiwesternfilmen "Harmonica hämnaren". Många som bor här har bott här förr eller blivit rekommenderade. Dagvilla som vi är upptäcker vi att det är midsommarafton och Roar ställer till med grillparty på vandrarhemskajen som är dekorerade med stora torkade fiskhuvuden, valben och norska jättekoraller och bjuder såväl vandrarhemsgästerna som trutarna på korv. Natten avslutas med att Roar drar fiskehistorier som den om fiskaren som satte på den automatiska bläckfiskfångaren och lade sig för att vila. När han vaknade höll båten på att sjunka p.g.a. mängden bläckfisk. Vi får även goda råd om det lynniga Lofotenvädret med tidvattenströmmarna som varierar kraftigt eftersom nivåskillnaden varierar mellan 1 till 3 meter olika dagar. Kraftig vind kan öka variationen ytterligare. Det gör att en plats kan vara stilla och lugn en dag för att nästa vara ett vågigt och strömt inferno. Sydvästlig vind ger långa och mjuka vågor men den ostliga ger elak krabb sjö o.s.v.
Som vanligt så är de muntligt beskrivna sjöförhållandena oftast värre än de som man möter om man ger sig ut på vattnet. Starka strömmar ser vi bara på vissa få platser och det är inte något större problem att hitta landningsplatser om det skulle blåsa upp.
Vi tar dock en dag vila eftersom vinden ökar och vi ska korsa den beryktade Henningsvaerstraumen.

Roar berättar att när han växte upp så fick fiskarbarnen varken lära sig att simma eller bära flytväst. Däremot fick de lära sig att aldrig stå i en eka eller att hamna i vattnet. För en paddlare gäller nog samma sak om man ger sig ut på lynniga vatten - hamna inte i vattnet.

Trollfjorden vid Hadsel.
En pratglad kvinna vid ett idylliskt hus vid inloppet till Rørhopvattnet berättar om uttrar och örnar och att det är kämpeflott norrut. Det är kul med dessa glest befolkade platser. Om man någon gång stöter ihop med någon så är det självklart att man börjar prata med varandra.
Trollfjorden som är vida känd lever upp till förväntningarna som t.o.m. överträffas när vi ser fem kungsörnar cirklar över bergsväggarna och seglar bort mot glaciären vid Trolltindan. Men hur man kan lägga ett brummande litet vattenkraftverk vid en av Lofotens mest omtalade platser är en gåta. Kom igen Norge.
En spontan skandinavisk träff äger rum när vi stöter ihop med två norska och två danska paddlare. Den ena norrmannen har under tio års tid byggt om deras North Shorekajaker så att de kan sättas ihop till en paddel och segelbar katamaran. Danskarna hyr sina kajaker av kajakmogulen Jann.

Grunnfjorden vid Hadsel.
Grunnfjorden norr om Trollfjorden som är okänd förmodligen eftersom det är för grunt för Hurtigruttsbåtarna att gå in där är ett snäpp vassare än sin granne. De dimminpackade snöklädda topparna accopanjeras av en ovanligt intensiv grönska. Ett gäng fritidsfiskare berättar om det goda laxfisket i tilloppssjön. Under kvällens hällregn står de ivrigt fiskande i sina vadarbrallor ute i sjön. När vi kikar ut ur tältet på morgonen står de också där och på frågan om de fått något så skiner en upp och säger "Jag fick en". Det är härligt med nördar.
Solen väcker oss på denna sagolika plats och första motvindspaddlingen tar oss till Stormolla där ett utterhuvud sticker upp bland tången för att sedan spårlöst försvinna. Vi fortsätter söderut längs den östra kusten som erbjuder en omväxlande natur. Bersmassiven söder om Narvik ligger som ett blågrått taggigt band längs horisonten och första gången på länge reflekteras blå himmel i vågorna.

Viken vid sydspetsen på Stormolla.
Sandstranden på Stormollas sydspets är svårslagen och för tankarna till Hawaii med sitt turkosgröna vatten, sandstranden och de djupgröna öarna i bakgrunden med vulkanisk karaktär. Det är frost på kajakerna när vi ger oss iväg för nattpaddling längs midnattssolsbelysta bergsmassiv. Ett av många minnen som etsar sig fast. Den smidiga hurtigfärjan, inte hurtigrutten, tar oss från Svolver tillbaka till Bodø i ett nafs. På flygplatsens långtidsparkering syns varken bilnyckel eller bil till. På bensinmacken får vi god hjälp av den ena av de två som tog hand om bilen men hans polare, Svein, som visade sig inte alls vara någon polare hade själv åkt till långtidsparkeringen, tagit femhundringen med sig, sagt att han ger nyckeln till en biluthyrare och inte synts till sedan dess. Vi tar oss till polisstationen vars entré kryllar av dagisbarn på besök. Där är alla mycket trevliga och det verkar som att alla känner till Svein som så kreativ tagit hand om bilen. En sockersöt polisaspirant tar hand om oss, skriver en mycket noggrann rapport, och berättar efter ett tag att de hittade en påtänd Svein i en svensk bil full med stöldgods för några dagar sedan. En vänlig konstapel hjälper oss att hämta bilen hos bärgaren och betalar dessutom bärgningsavgiften. Av detta kan man lära att om man handlar först och tänker sedan så kan man få prata i timmar med en söt polisaspirant.
Fyren på Högbonden som är vandrarhem. Höga kuststen.

På vägen till Stockholm passar vi på att paddla en sväng vid Höga kusten.
Vacker som tusan även fast de kändes som att paddla runt i en lilleputtvärld jämfört med Lofoten.

Hej hej

Matte

Diverse paddlingstips
• Tidvattnet gör att man måste släpa kajakerna långt. En oöm plastkajak hade underlättat.
• Det är lättnavigerat eftersom bergen är så höga. 1:100 000 karta duger gott.
• Stövlar med långt skaft underlättar vid i och urstigning eftersom det ofta är långgrunt
• Skriv ut en tidvattentabell och ta med.
• Var försiktig, planera väl och ta inga chanser.
• Det är god täckning för mobiltelefon. Trådlösa nätverk till dator går också att hitta i byarna. T o m på Røst.
Bra länkar
Kartor-Tromsø havpadleklubb
www.lofoten.com
www.lofoten-aktiv.no
www.lofoten-tourist.no
ASKR - Arctic Sea Kayak Race www.askr.no

Väderlänkar:
www2.nrk.no/nyheter/ver
www2.storm.no